Kalax vindkraftspark 2012 … 2022

Allmänt  

Mot slutet av nollnolltalet började man i Finland diskutera hur man skulle få igång en kraftig utbyggnad av vindkraft på samma sätt som i grannländerna Sverige, Danmark och Tyskland. I dessa länder hade man någon form av stöd till vindelproducenterna. Enligt en överenskommelse i EU år 2007 skulle medlemsländerna i EU åta sig att skära ner växthusgasutsläppen med minst 20 % jämfört med år 1990 fram till 2020. För Finland var målet att öka andelen förnyelsebara energikällor från 28 till 38%.  Detta beslut resulterade i att riksdagen i september 2010 fick till behandling ett lagförslag om stöd till produktion av el från förnybara energikällor. Detta lagförslag blev en lag som träder i kraft den 1 januari 2011 (1396/2010).

De som var insatta i kostnader för byggande av vindkraft märkte genast att denna lag gav ett mycket generöst statligt garanterat minimi elpris under 12 år för de som i tid hann planera och få bygglov för en vindkraftspark och därmed kunde ansöka om att få bli delaktiga av denna rundhänta förmån, den s.k. inmatningstariffen. Börspris för el kan variera kraftigt. Börsprisets medeltal för ett kvartal blev högre än garantipriset sista kvartalet år 2021 då det under flera år tidigare varit endast ca hälften av garantipriset. Begränsningen för erbjudandet var en sammanlagd effekt på 2 500 MVA, vilket motsvarar ca 2 000 MW installerad märkeffekt för vindkraftverk (1 MW=1 000 kW). Artiklar i pressen har i allmänhet inte beaktat denna skillnad mellan storheterna MVA och MW. Det har oftast stått i tidningarna att det är 2 500 MW som gäller. MW, megawatt, är lättförståeligare än MVA, megavoltampere avser belastning på elutrustning och elnät. 

I offentligheten skrevs det mycket om att det skulle bli en kapplöpning om vem som skulle hinna få sitt projekt klart för ansökan innan kvoten var fylld.  I juni 2014 var redan ca 1 800 MW klart för beviljande av bygglov eller länge hunnet, d v s påbörjat bygge eller färdigt byggt enligt en sammanställning av Suomen Tuulivoimayhdistys. Under planering var totalt mer än 11 000 MW. Med andra ord inmatningstariffen på ca 2 000 MW började bli fulltecknad redan när de projekt som var klara för bygglov i juni 2014 beviljats bygglov.

Förberedande aktiviteter  

Österbottens förbund kom i december 2011 med ett första förslag till ”Etapplandskapsplan 2, Förnyelsebara energiformer och deras placering i Österbotten”. I S-Ö den 24 jan fanns en artikel om detta. Se bilden. 

Förbundet informerade efteråt i restaurang Logen politiker och andra intresserade om möjliga vindkraftsparker i Närpes. Göran Gjäls deltog där och noterade att ett område i Kalax var föreslaget som vindkraftspark. Efter ett möte med skogsägare i Kalax fick han medhåll av andra skogsägare att gå vidare med att få något bolag intresserat av att bygga en park i Kalax.

I följande månad hade Energy Vaasa en vindkraftsmässa i Vasa. Där deltog Göran Gjäls och Lars Granlund. Vi träffade där bl a representanter för bolag som var intresserade av att arrendera mark för vindkraftsparker. Bl a Smålands Miljöenergi, VindIn och Prokon. De två första var svenska bolag och det sista tyskt. Vi började förhandla med alla dessa bolag under våren och även med Triventus i ett skede. Jag visste om att Fortum som är delägare i vindkraftverket i Nämpnäs på den tiden inte alls var intresserad av att bygga ut vindkraft. Vi visste dessutom om att övriga finska bolag som t ex EPV Tuulivoima erbjöd avsevärt sämre arrendevillkor jämfört med de utländska.

I maj valdes vid ett skogsägarmöte Henrik Backa, Lars Granlund, Göran Gjäls, Tommy Österås, Matias Brådd och Kalle Langels till arbetsgrupp för projektet. De två sistnämnda avsade sig senare medlemskapet och ersattes då med Lars Mickelsson och Krister Norrgård. Lars Granlund valdes till ordförande.

 

 

 

 

 

 

Val av entreprenör

I början av augusti godtog arbetsgruppen VindIn:s offert, men med reservation för att en hel del avtalstext ännu var delvis öppna. Slutliga arrendekontrakt kunde underskrivas i oktober samma år (2012).

Från VindIn:s sida skötte Johan Berggren om kontakterna till vår arbetsgrupp fram till november. Därefter blev det Christina Hillforth som var ansvarig. För planering hade VindIn gjort avtal med Ingenjörsbyrån FCG i Vasa, dessutom hade de anlitat en lokal representant Allan Nyholm från Kristinestad.

Den nya VindIn-ledningen ville inte köra projektet framåt med högsta fart, trots alla våra påpekanden om att det var bråttom att hinna med innan inmatningstariffen var fulltecknad. Enligt deras information skulle projektet med god marginal hinna med. Då det senare blev helt uppenbart för de flesta att vårt projekt inte skull hinna med tills 2 500 MVA var fulltecknat tröstade de sig med att många projektansökningar skulle förkastas, vilket de också gjordes, samt att regeringen skulle avsevärt höja på understödsgränsen 2 500 MVA. Inför ett riksdagsval, vi hade riksdagsval våren 2015, brukar politikerna rundhänt lova det ena och det andra. Efter valet brukar den nya statsministern, som oftast kommer från tidigare opposition som första åtgärd förklara att statens skattekista är tom och nu behövs det åtstramningar. I detta fall hotade man dessutom med att minska på de redan i lag bestämda 2 500 MVA viket resulterade i att en hel del ansökningar skickades in utan att alla kriterier var uppfyllda och därmed förkastades vilket redan nämndes ovan. Vårt projekt var trots förkastade ansökningar redan på hösten alltför långt ifrån gränsen att rymmas med i det gamla systemet.

Hotet att minska på de beviljade 2 500 MVA var även en politisk fint då en stor folkopinion nu var emot det stora statsstödet som vindkraften erhöll. Detta berodde på att marknadspriset på el hade sjunkit och därmed blev årliga statsstödet väldigt högt. Samtidigt hade det gått upp för många inkomna i branschen att garantipriset hade överdimensionerats då lagen skrevs år 2010, vindkraftverken hade nämligen blivit både effektivare och billigare. Slutresultatet: Ingen minskning av stödet, då man inte heller skulle ha hunnit få ett sådant beslutsförslag till riksdagen innan tariffkvoten blivit fulltecknad. Och heller inget nytt stöd som skulle ge liknande förmåner föreslogs. Först år 2019 beviljades några projekt ett litet stöd genom ett auktionsförfarande. Mera om detta senare.

 

  Planeringskriterier   

Vid kontraktsuppgörandet utgick vi från följande kriterier.

-närmaste avstånd mellan bebott bostadshus och ett vindkraftverk bör vara minst 1000 m. 

– när vindkraftverkens placering är klar räknas ut var bullret är 40dB eller högre. Denna gräns bestämmer det areal som skall få ersättning som vindupptagningsområde. 

-alla markägare som har mark inom detta område och vill vara med bör få denna  möjlighet.  

-alla elledningar görs med jordkablar, även fram till uppkopplingspunkten vid en 110 kV station.

-om möjligt skall vindkraftverk placeras så mycket som möjligt på olika ägares skogsskiften och dessutom i en rå så att möjligast många skogsägare får del av den förhöjda ersättningen vid vindkraftverk.

-i övrigt skulle vår arbetsgrupp inte försöka påverka vindkraftverkens placering.

De två första kriterierna hade VindIn föreslagit för oss samt att förutom årlig arrendeavgift till markägare skulle även utgå en årlig sk bygdepenning, vindbonus, för välgörenhet i närsamhället. VindIn hade i sina avtalstextförslag tillämpat svenska Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) arrendekontraktsförslag så de flesta punkterna var anpassade till båda parternas önskemål. 

Då vi skrev kontrakten i oktober 2012 slogs vindupptagningsområdet fast slutgiltigt. Efteråt har vindkraftverkens placering, storlek och antal ändrats avsevärt.       

Planeringen av vindkraftsparken

Redan i december 2012 kom Österbottens förbund ut med ett reviderat förslag till landskapsplan där vårt område blev avsevärt mindre än i det första förslaget. I första förslaget hade man endast antytt om problem med närhet till bebyggelse och flyttfåglars flygrutter. Då man beaktat detta i andra utkastet blev området i söder minskat p g a närhet till bebyggelse, i öster p g a upplevd närheten till gamla riksåttan (Adolf Fredriks postväg) och i norr minskat p g a att flyttfåglar dagligen, under vissa tider av året, flyger mellan Yttermark och Norrnäs i trakterna av Nixmossvägen. Efter denna ändring var det fritt fram att planera parken. Inga rovfågelbon eller flygekorrar har begränsat planområdet.

En liten speciell sak kan nämnas angående eldragning till närmaste uppkopplingspunk i 110 kV elnätet. Det fanns två alternativ från början: Antingen vid Metsä Board i Kaskö eller vid Algotsbacken i Finby. Vissa tekniska problem med el-linjen från Kaskö till Kristinestad gjorde att Kaskö alternativet föll bort så småningom. Delgeneralplan för området godkändes i maj 2015. 22 st vindkraftverk med en maxhöjd på 205 m. Bygglov beviljades i augusti 2015 för 21 st vindkraftverk.

Planeringen framskred inte friktionsfritt. VindIn som av förståeliga skäl inte hade kännedom om finska förhållanden ville i första hand driva på planeringen med hjälp av konsulter och politiker utan att tillräckligt ha förhandlat med myndigheter, staden och markägarnas arbetsgrupp. Bl a detta gjorde att planeringen drog ut på tiden och projektet därför inte hann med i det statliga inmatningssystemet som tidigare omnämnts.

Kanske detta var en delorsak till att VindIn i juli 2017 sålde sina planerade vindkraftsparker i Finland till Fortum. Vindkraftsparken fick det nya namnet Kalax Vindkraft Ab/Oy. Ledningen inom Fortum var nu en annan än i början av 2010-talet. Lönsamhet med vindkraft utan subventioner var nära förestående och ett nytt stödsystem för ett antal kraftverk var även en liten morot för investerare. I februari 2019 fick Fortum meddelande om att Kalaxparken får ett stöd på 2,87 €/MWh om elpriset på nordiska elbörsen understiger 30 €/MWh under ett kvartal. De senaste åren har detta pris rört sig mellan i trakterna av 30..50 €/MWh så sannolikheten är inte så stor att något stöd överhuvudtaget behöver betalas ut. Ex 30 €/MWh = 3 cent/kWh. Under Fortums ledning modifierades delgeneralplanen något så att bl a vindkraftverkens totala höjd höjdes till 230 m. Då det blåser mera på högre höjder förbättrar det lönsamheten med högre torn trots högre byggkostnader. Den nya delgeneralplanen godkändes i maj 2018 och i september beviljades bygglov. 

Mikko Iso-Tryykäri, Utvecklingschef på Fortum Wind har varit kontaktperson med vår arbetsgrupp. Från februari 2019 har även Hans Vadbäck, ursprungligen från Närpes, ingått i Fortums planeringsstab. 

Investeringsbeslutet att uppföra 21 st 4,3 MW Vestas vindmöllor kom i maj 2019. Markarbeten gick raskt framåt och innan årsskiftet var alla fundament gjutna. Vestas vindmöllor kom i maj 2019.

I december samma år sålde Fortum 80% av Kalax Vindkraft till den schweiziska banken, Credit Suisses dotterbolag Energy Infrastructure Partners, EIP. Fortums anställda fortsatte att ansvara för fullföljandet av byggnadsprojektet. 

 På våren 2020 kom vindkraftverken i delar till byggnadsplatsen. I slutet av november var alla vindkraftverk monterade, diverse efterarbeten och testkörningar fanns ännu att göra. 

Elproduktionen kom delvis igång redan i juli. I januari 2021 överlät Vestas vindkraftverken till beställaren. 

Hösten 2021 hade Marika Aaltonen, Fortum, utnämnts till driftschef för Kalax Vindkraft Ab/Oy. Enligt Aaltonen har Fortum åtagit sig ansvaret för driften av parken och återställning av området efter att produktionen av el upphört.

Officiell Invigning av vindparken äger rum i början av september 2022.

Maj 2022, Lars Granlund