1400-talet

Bosättningen i Kalax blev kvar på sina gamla platser även när havsstranden förflyttades söderut mot Järvöfjärden. Långt tidigare hade man flyttat med strandförskjutningen för att kunna bedriva fiske och säljakt i saltsjön.

Eftersom ett förbud mot hemmansklyvning rådde 1459 till 1684 torde hemmanens antal i byn varit 9 eller 10 på 1450-talet liksom på 1550-talet. Gustav Vasa ålade fogdarna att upprätta jordeböcker med tanke på en effektiv skatteindrivning. Därav kommer det sig att från och med år 1546 finns böndernas namn i Kalax upptäcknade.

Den först namngivna personen i byn är Oloff Nillson i Wäster-Calax, han satt som nämndeman vid tinget i Bäckby den 19 februari 1442.

Vi befinner oss nu i senmedeltiden. Finland har blivit en del av Sverige och kallas Österlandet. Närpes socken var mycket stort den här tiden, men hade endast ca 500 innevånare. Kusten var ca 5,6 meter högre upp än dagens nivå. Förvaltningen sköttes av kyrkoherden. Några egentliga vägar fanns inte och transporterna skedde oftast med båtar. Vintertid skedde det med häst och släde.

Närpes har nu en befolkning som består i huvudsak av inflyttade svenskar men även finsktalande befolkning fanns i Närpes.