{"id":42,"date":"2022-02-27T12:41:59","date_gmt":"2022-02-27T12:41:59","guid":{"rendered":"https:\/\/dev.kalax.fi\/?page_id=42"},"modified":"2024-08-20T09:14:22","modified_gmt":"2024-08-20T09:14:22","slug":"kalaxbor-berattar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.kalax.fi\/?page_id=42","title":{"rendered":"Kalaxbor ber\u00e4ttar"},"content":{"rendered":"

H\u00e4r samlas historier av och om Kalaxbor. Sanna historier som blivit b\u00e4ttre med \u00e5ren och historier som man inte vet om de \u00e4r sanna eller skr\u00f6nor. Men alla utg\u00f6r de trevliga ber\u00e4ttelser om de som bott i den h\u00e4r byn.<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/strong>Edvin Vikars var en sympatisk, ber\u00e4ttarglad och optimistisk person. Han kallades ”Dollin” f\u00f6r det s\u00e4gs att han hade bara en dollar med sig d\u00e5 han kom hem fr\u00e5n Amerika.\u00a0Hans stora intressen var jakt, h\u00e4star, ”att koppla ihop folk” och s\u00e5ng och musik. Han och hunden Jim fick en g\u00e5ng skjuts med bil till jakten. Edvin tyckte det gick alldeles f\u00f6r fort s\u00e5 han sa till om att de m\u00e5ste ta ner farten och k\u00f6ra saktare. ”Nu m\u00e5st et ta ner fartin, hundin buri spy \u00e5 jaktin blir ti ingonting.”<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r han var i jaktin och var p\u00e5 skogsv\u00e4gen som gick till Kask\u00f6 s\u00e5g han en bil som stod d\u00e4r. Han blev nyfiken p\u00e5 vem det var och vad de hade f\u00f6r sig i bilen. Men han kunde ju inte bara g\u00e5 fram till bilen s\u00e5 han kom p\u00e5 att han skulle fr\u00e5ga dem om de sett ”hundin na”. Han gick vidare men nyfikenheten tog \u00f6verhand s\u00e5 efter en stund gick han tillbaka f\u00f6r att se vad de i bilen sysslade med. N\u00e4r han kom till bilen s\u00e5 sa han: ”di ha hitta hundin”.<\/p>\n

De var en g\u00e5ng han fick ordnat med sina sl\u00e4ktingar fr\u00e5n V\u00e4ttmossen, som hade bil, att h\u00e4mta en dam fr\u00e5n ”v\u00e4stran byan” som kallades ”l\u00e4jong\u00f6ta”. Hon var k\u00e4nd f\u00f6r att vara glad i karar men var ocks\u00e5 lite ”enk\u00e4l” som man sa den tiden. Han fick henne i alla fall att st\u00e4lla upp i Vikars lillstuga. D\u00e5 allt var f\u00e4rdigt ordnat med henne och han gick ut p\u00e5 trappan stod en del gubbar p\u00e5 g\u00e5rden och v\u00e4ntade. ”On s\u00e4ir e f\u00e5r nov en buri kom nu.” Hur m\u00e5nga det handlade om vet man inte men Blinj\u00e4rs Jan d\u00e5 han kom in till henne s\u00e5 fick han ”int na”, f\u00f6r hon tyckt han var f\u00f6r gammal.<\/p>\n

Det var en del folk som samlades hos Vikars och lyssnade p\u00e5 hans historier. En del sprit kom ocks\u00e5 med i spelet men sj\u00e4lv drack han med m\u00e5tta f\u00f6r han hade mags\u00e5r men han tyckte att lite sprit la se som ”bomull\u00e4n runt mags\u00e5re”.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Blinj\u00e4rs Jan var ett original. En g\u00e5ng p\u00e5 v\u00e5ren d\u00e5 det var dags att s\u00e4tta nya potatis i jorden och han stod och tittade i potatisk\u00e4llaren konstaterade han att potatisen \u00e4nnu s\u00e5g bra ut s\u00e5 han sa: ”di star nov se e \u00e5r till”.<\/p>\n

Han tyckte ocks\u00e5 om att g\u00f6ra aff\u00e4rer med folk, men oftast s\u00e5 gick inte aff\u00e4rerna s\u00e5 bra och han f\u00f6rlorade alltid p\u00e5 dem. Men han tog det med j\u00e4mnmod och sa: ”e ska nar f\u00f6rlor \u00e5”.<\/p>\n

Blinj\u00e4rs Jan hade ocks\u00e5 en moped som han k\u00f6rde. En g\u00e5ng n\u00e4r de fr\u00e5gade honom \u00e5t vilket h\u00e5ll han \u00f6ppnade bensinkran d\u00e5 han startade den sa han, ”den ska va norr uvi”.<\/p>\n

D\u00e5 han kom till Erik Vidlund som va elektriker och skulle ha nya elproppar fr\u00e5gade Vidlund vilken storlek han skulle ha p\u00e5 dem. Blinj\u00e4rs Jan svarade: ”t\u00e4ide snevtryna ska he va”.<\/p>\n

En g\u00e5ng d\u00e5 han varit till Dumpin (avstj\u00e4lpningsplatsen) kom han g\u00e5ende d\u00e4rifr\u00e5n med en barnvagn. Hans Andersson m\u00f6tte honom och undrade vad en s\u00e5 gammal ”g\u00e5bb” som han skulle med en barnvagn till? ”He kan va bra ti ha \u00e4n”, var det svar han fick.<\/p>\n

Blinj\u00e4rs hus stod riktigt vid v\u00e4gen s\u00e5 n\u00e4r Blinj\u00e4rs Fina kom ut p\u00e5 ”broin” med slask\u00e4mbare och sl\u00e4ngde iv\u00e4g inneh\u00e5llet s\u00e5 oturligt nog s\u00e5 r\u00e5kade n\u00e5gon komma g\u00e5ende p\u00e5 v\u00e4gen och fick allt \u00f6ver sig.<\/p>\n

N\u00e4r Blinj\u00e4rs Fina gick p\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5 kom en traktor och han som k\u00f6rde t\u00e4nkte att han skulle skr\u00e4mma henne. (han i traktorn hade vid n\u00e5got tillf\u00e4lle f\u00f6rsnillat pengar) N\u00e4r han kom n\u00e4ra henne tutade han, men Fina v\u00e4nde sig om och sprang upp i traktorn och ropade: ”Tyt nu r\u00f6varin s\u00e5 skreppor spreck\u00e4r”.<\/p>\n

—————-<\/p>\n

Johannes Ingstr\u00f6m var s\u00e5gst\u00e4llare p\u00e5 Kalax s\u00e5g och kvarn. Rafael Bondfolk och Ivar \u00d6sterg\u00e5rd var \u00e4gare till s\u00e5gen och kvarnen och hade ca 10-12 unga pojkar anst\u00e4llda. Vinberg fr\u00e5n Kask\u00f6 var dit med \u00f6l p\u00e5 best\u00e4llning. D\u00e5 som nu s\u00e5 m\u00e5ste man ju vara myndig f\u00f6r att f\u00e5 k\u00f6pa. S\u00e5 Vinberg fr\u00e5gade pojkarna n\u00e4r de var f\u00f6dda. Det var lite tveksamt med n\u00e4r de var f\u00f6dda ”och det ville int riktigt h\u00e5lla f\u00f6r alla”. Joss h\u00f6rde vad som var problemet och d\u00e5 stack han in huvudet och sa sitt \u00e5rtal, 1894, och fr\u00e5gade, ”reckere”, han var \u00f6ver 60 \u00e5r.<\/p>\n

—————-<\/p>\n

Det var Eskil K\u00e4llstr\u00f6m fr\u00e5n Tj\u00e4rlax som ringde till djurl\u00e4kare Blomqvist och Blomqvist fru svarade. Eskil fr\u00e5gade om han skulle f\u00e5 tala med ”djurl\u00e4karin”. Menar du veterin\u00e4ren sa hon. ”Ja en av dom” sa Eskil.<\/p>\n

—————–<\/p>\n

John Berlin hade ett skifte vid ”sjonkon” vid b\u00e4cken. Backas Joss pojkar brukade vara d\u00e4r och fiska och d\u00e5 trampade de ner lite av v\u00e4xtligheten. En dag s\u00e5 gick John in till Backas Joss som satt och l\u00e4ste tidningen i gungstolen. John talade om f\u00f6r Joss att han skulle vilja ha lite kompensation f\u00f6r allt som pojkarna trampade ner. Men d\u00e5 blev det br\u00e5ttom. Backas Joss sa senare att han hade ”hinda ta an om int milland\u00f6r\u00e4n” varit. John Berlin som rusade ut f\u00f6r brinn k\u00e4ra livet han nappa \u00e5t sig sin cykel och la iv\u00e4g. Men det var s\u00e5 br\u00e5ttom att han for ”s\u00e5ret” fast han skulle ”norret”. Han fick sedan ta sig hem\u00e5t via Tj\u00e4rlax.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r n\u00e5gra pojkar var med Ruben Maris rian hans s\u00e5 t\u00e4nkte han att han skulle skr\u00e4mma dem. Han kunde \u00e5stadkomma ett konstigt kusligt skr\u00e4mmande ljud med tummen som han skrapade mot n\u00e5got. Han gjorde det och sa \u00e5t pojkarna att det var ”rigobbin” som kom och blev s\u00e5 skr\u00e4mda att de sprang iv\u00e4g.<\/p>\n

F\u00f6rr f\u00f6r att barnen inte skulle g\u00e5 till brunnen p\u00e5 g\u00e5rden och falla i s\u00e5 skr\u00e4mde man dem med brunng\u00e5bbin som fanns d\u00e4r. (Det var \u00e5 enkelt att n\u00e4r de tittade \u00f6ver brunnskanten och s\u00e5 en skymt av sin egen otydliga spegelbild i vattnet s\u00e5 s\u00e5g de brunnsg\u00e5bbin)<\/p>\n

Tomtg\u00e5bbin – var en gr\u00e5kl\u00e4dd liten varelse som bodde p\u00e5 g\u00e5rden. Han kallades ocks\u00e5 g\u00e5rdstomten. Man skulle vara sn\u00e4ll med honom f\u00f6r annars s\u00e5 kunde han st\u00e4lla till med problem om han var missn\u00f6jd. Som att g\u00f6mma saker. (Viktor Rydbergs juldikt Tomten speglar tron p\u00e5 denna tomte) M\u00e5nga trodde att denna tomte fanns och m\u00e5nga p\u00e5stod sig ha sett honom p\u00e5 riktigt. \u00c4ven m\u00e5nga i Kalax sa sig ha sett honom.<\/p>\n

————–<\/p>\n

En g\u00e5ng n\u00e4r n\u00e5gra unga m\u00e4n fr\u00e5n Kalax var ute sent en kv\u00e4ll och gick f\u00f6rbi gam\u00e4Lkviton s\u00e5 h\u00f6rde de ett konstigt gn\u00e4lligt och kusligt ljud. Det som fick r\u00e4dslan att stiga till nya h\u00f6jder var att det kom fr\u00e5n gravplatsen. R\u00f6rde de d\u00f6da p\u00e5 sig? En av pojkarna var inte alls r\u00e4dd och f\u00f6rsvann in p\u00e5 kyrkog\u00e5rden. Efter en stund slutade det konstiga ljudet och snart kom pojken g\u00e5ende tillbaka. De andra som trodde att de sett honom f\u00f6r sista g\u00e5ngen trodde inte sina \u00f6gon d\u00e4r han kom och fr\u00e5gade vad det var som l\u00e5tit om sig. \u00c4sch, sa han, det var bara en gammal d\u00f6rr som stod och h\u00e4ngde p\u00e5 sina g\u00e5ngj\u00e4rn och slog i vinden.<\/p>\n

—————-<\/p>\n

”Men nov va e in extra jevel” va e ein i Kalax som sa om en person han inte gillade.<\/p>\n

—————–<\/p>\n

D\u00e5 Ellen Blomberg anst\u00e4lldes som sm\u00e5skoll\u00e4rarinna i Kalax ingick i hennes l\u00f6nef\u00f6rm\u00e5n en viss m\u00e4ngd ved inburen i lidret f\u00f6r att v\u00e4rma hennes bostad med. Skoldirektionen hyrde en stuga av Henrik Lund (numera Randelins) d\u00e4r hon bodde med sin Johannes. Paret var redan d\u00e5 gift.<\/p>\n

J. W. Berlin fungerade som skolekonom och han hade resonerat med Johannes om att han kunde v\u00e4l g\u00f6ra den tj\u00e4nsten att b\u00e4ra in veden i lidret, eftersom han ocks\u00e5 drog nytta av den. Johannes v\u00e4grade dock. Han skulle inte st\u00e4lla upp som gratisjobbare, \u00e4nda till en dag d\u00e5 Kajsa Stina Lund m\u00f6tte Johannes p\u00e5 g\u00e5rdsplanen och sade: Mo\u00e5lari s\u00e4jr di ska tjy\u00f6r sjan vedin om an int vaal inlaga”. Samma kv\u00e4ll var vedraden inburen i lidret av Johannes.<\/p>\n

(ur boken Kalax – en by i f\u00f6r\u00e4ndring)<\/p>\n

T\u00e5g till Kalax<\/strong><\/p>\n

En n\u00e4rpesbo som vistats en tid i Sverige kom p\u00e5 bes\u00f6k till hembygden, gick in p\u00e5 banken i N\u00e4sby och fr\u00e5gade p\u00e5 sin mest gn\u00e4lliga rikssvenska: ”N\u00e4r g\u00e5r n\u00e4sta t\u00e5g till Kaalax? Bankdirekt\u00f6ren: ”Ha tu vuri bort na l\u00e4ngor tiid tu nu?”<\/p>\n

F\u00f6rlorad Klave<\/strong><\/p>\n

Markus \u00e5 farfar va i Kalax \u00e5 sku s\u00e4li symaskin. Markus so\u00e5g straxt t\u00e5 di k\u00e5m in he e it sku gaa ti s\u00e4li nain maskin medan tjeljen va d\u00e4r inn. Men t\u00e5 h\u00e5ksa Markus e an sku ga gut \u00e5 va \u00e5 slefft uten koo \u00e5 kasta b\u00e5th klaavin \u00e5 jieg inn tibaak.<\/p>\n

T\u00e5 an kom in saa an: \u2014 H\u00f6 du moor, ja vita it ja om naon koo je p\u00e5l\u00f6\u00f6st i n\u00f6tse, e va e talibans juud t\u00e5 ja va uut.<\/p>\n

Tjeljen jieg uut \u00e5 medan on va uut s\u00e4lja di in maskin \u00e5t g\u00e5bbin. T\u00e5 tjeljen k\u00e5m in saa on he n\u00e5o va e konstit, n\u00e5o ha nu kronan vuri p\u00e5l\u00f6\u00f6st j\u00e4r f\u00f6rr men t\u00e5 it ja hitta klaavin.<\/p>\n

(Ur b\u00f6ckerna: Drajiljor fr\u00e5n Syd\u00f6sterbotten och Kandarjor och Drajiljor)<\/p>\n

En m\u00e4rklig ber\u00e4ttelse<\/strong><\/p>\n

Tre Kalaksbor voro en s\u00f6ndag ute i fisket. V\u00e4dret var vackert. Fiskarena satte ut sina bragder och slog sedan l\u00e4ger i b\u00e5ten. Pl\u00f6tsligt h\u00f6rde en av dem, som l\u00e5g vaken, en r\u00f6st som ropade: ”tag opp sk\u00f6ten och lag er tan!” F\u00f6rv\u00e5nad lyfte fiskaren upp huvudet och spanade ut \u00f6ver havet, men kunde icke uppt\u00e4cka n\u00e5gonb\u00e5t, fr\u00e5n vilken r\u00f6sten kunde hava kommit. Fiskaren v\u00e4ckte d\u00e4rp\u00e5 sina kamrater och omtalade f\u00f6r dem vad han h\u00f6rt. Efter en liten stund h\u00f6rde de alla samma r\u00f6st upprepa samma ord. Fiskarena blevo nu oroliga. F\u00f6r tredje g\u00e5ngen ropade, r\u00f6sten, nu s\u00e5 h\u00e5rt, att fiskarena f\u00f6rf\u00e4rade skyndade till sina bragder. Knappt hade de f\u00e5tt upp dessa, innan en v\u00e4ldig storm uppstod. Med knapp n\u00f6d hund fiskarena land.<\/p>\n

(Upptecknad i Kask\u00f6 av Jacob Tegengren)<\/p>\n

F\u00f6rr n\u00e4r man hade haft korna ute p\u00e5 bete hela sommaren s\u00e5 ville man f\u00e5 hem dem p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6r att mj\u00f6lka dem. I Kalaks ber\u00e4ttades det att f\u00f6r att f\u00e5 dem att komma hem p\u00e5 kv\u00e4llen s\u00e5 ”s\u00e4tter man litet kvicksilver i ett papper, som hoprullas och instoppas i sk\u00e4llkons \u00f6ra.<\/p>\n

Nyf\u00f6dda<\/p>\n

Blir ett barn, som f\u00f6rts till dopet en s\u00f6ndag d\u00e5 nattvardsg\u00e5ng \u00e4gt rum, ”kr\u00e5sa” (b\u00f6rja skeva, tyna av), \u00e4r det sv\u00e5rt att bota barnet.<\/p>\n

F\u00f6r att hindra\u00a0yndjibyggarena\u00a0<\/em>(underjordiska v\u00e4sen) att stj\u00e4la od\u00f6pta barn och f\u00f6ra dem till sina kulor under jorden, b\u00f6r st\u00e5l eller svavel l\u00e4ggas i vaggan.<\/p>\n

F\u00f6r att bota magsjuka hos ett barn.<\/p>\n

Man g\u00e5r till kyrkog\u00e5rden och k\u00f6per eller l\u00e5nar jord. I f\u00f6rra fallet l\u00e4gger man ett kronans mynt p\u00e5 graven och f\u00e5r d\u00e5 beh\u00e5lla jorden f\u00f6r alltid; i senare fallet l\u00e4gger man tre knappn\u00e5lar p\u00e5 kyrkog\u00e5rden och s\u00e4ger: ”jag l\u00e5nar jord f\u00f6r s\u00e5 och s\u00e5 l\u00e5ng tid”, efter vars utg\u00e5ng den m\u00e5ste f\u00f6ras tillbaka. Jorden l\u00e4ggs i en p\u00e5se, som h\u00e4nges vid barnets hals.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

F\u00f6r att bota\u00a0fastna<\/em> (hudutslag) tar man tre stenar – en f\u00f6r luft, en f\u00f6r vatten, en f\u00f6r eld \u2014 och l\u00e4gger noga m\u00e4rke till, vilket element varje sten symboliserar. Stenarna upphettas i eld och kastas i ett k\u00e4rl med vatten. Spricker n\u00e5gon av dem, h\u00e4rflyter sjukdomen av det element, stenen motsvarar. Med vattnet sm\u00f6rjer man sedan det sjuka st\u00e4llet.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00e5 en nyssk\u00f6pt ko att trivas i det nya hemmet ger husmodern \u00e5t kon en br\u00f6dbit, \u00f6ver vilken hon l\u00e4st:<\/p>\n

”G\u00e5rden \u00e4r uppbr\u00e4nd och husbonden h\u00e4ngd. L\u00e4ngt int dit mera, du f\u00e5r nog b\u00e4ttre h\u00e4r!”<\/p>\n

F\u00f6r att skydda en ko f\u00f6r\u00a0genomskuti\u00a0<\/i>(kolik) s\u00e5 tog man i Kalaks en dryck och l\u00e4ser \u00f6ver denna:<\/p>\n

”Bl\u00e5skuti \u00e5 trollskuti fr\u00e5n g\u00e5rd till grind, fr\u00e5n solens uppg\u00e5ng till dess nedg\u00e5ng.”<\/p>\n

Med h\u00f6gra ”namnl\u00f6sfingre” omr\u00f6r man drycken tre, sex eller nio g\u00e5nger, beroende p\u00e5 huru m\u00e5nga g\u00e5nger man l\u00e4ser formeln. \u00c4r kon verkligen ”genomskuti”, har man sv\u00e5rt att h\u00e5lla reda p\u00e5 hur m\u00e5nga g\u00e5nger man l\u00e4st formeln, ty den onda makt, som f\u00f6rorsakat sjukdomen, s\u00f6ker blanda bort r\u00e4kningen.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

F\u00f6r att f\u00e5 en nyssk\u00f6pt h\u00e4st att troget stanna p\u00e5 det nya st\u00e4llet, insyr \u00e4garen i huvudlaget ett silvermynt. S\u00e5 l\u00e4nge h\u00e4sten b\u00e4r detta huvudlag, skall den trivas hos sin husbonde, \u2014 ja, om den s\u00e4ljes, t.o.m. \u00e5terv\u00e4nda.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Skaffar en j\u00e4gare sig en ny hund, b\u00f6r han, f\u00f6r att f\u00e5 djuret att f\u00f6lja med, fatta det i svansen och med denna stryka tre g\u00e5nger l\u00e5ngsmed dess v\u00e4nstra sida samt f\u00f6r varje g\u00e5ng s\u00e4ga: ”nu skall du f\u00f6lja mig, som dj\u00e4vulen f\u00f6ljer l\u00e4nsman i tingssalen.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Om n\u00e5gon f\u00f6rtrollat b\u00f6ssan, s\u00e5 att tr\u00e4ffs\u00e4kerheten f\u00f6rst\u00f6rts, tar man sand ur den l\u00e5da, som st\u00e5r i jordf\u00e4stningshuset, samt laddar d\u00e4rmed b\u00f6ssan i st\u00e4llet f\u00f6r med lod och hagel. Skottet avlossas sedan mot n\u00e5got villebr\u00e5d.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Fr\u00e5n bonderesningen 1808.<\/em> En bonde, Thomas Erkas, fr\u00e5n Kalaks by i N\u00e4rpes, blev ansatt av n\u00e5gra kosacker, som tydligen hade ont i sinnet. Thomas sprang undan och kom till en ria, under vars golv han g\u00f6mde sig. D\u00e5 han var en liten man, lyckades han krypa l\u00e5ngt in under golvet och skyla sig bakom en bj\u00e4lke. Kosackerna hade emellertid varseblivit hans man\u00f6ver och stodo snart vid rian, beredda att framdraga flyktingen ur hans g\u00f6mst\u00e4lle. Men Thomas var icke ensam under riegolvet, \u2014 en annan kalaksbo hade \u00e4ven g\u00f6mt sig p\u00e5 samma st\u00e4lle. Men d\u00e5 denna var en betydligt st\u00f6rre karl \u00e4n Thomas, hade han ej lyckats krypa s\u00e5 l\u00e5ngt under golvet som Thomas. Kosackerna tittade under golvet och varseblev en man, som de trodde vara den samma, de f\u00f6rf\u00f6ljt. De drog fram honom och stuck ihj\u00e4l honom, men Thomas uppt\u00e4ckte de ej.<\/p>\n

En annan g\u00e5ng blev Thomas \u00e4ven f\u00f6rf\u00f6ljd av en kosack. Denna g\u00e5ng dolde han sig i en kvarnsmyg. Kosacken kom efter, men fick bita i gr\u00e4set f\u00f6r Thomas b\u00f6ssa.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

En djurhistoria.<\/p>\n

Vargen och r\u00e4ven gingo tillsammans och spr\u00e5kade. R\u00e4ven sade: ”jag kan i ett streck r\u00e4kna upp namnen p\u00e5 tre olika tr\u00e4d”, och s\u00e5 ropade han: ”asp, al, ek!” Vargen ville inte vara s\u00e4mre, och s\u00e5 tj\u00f6t han: ”tall, furu, tr\u00e4!”<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Tomtar<\/p>\n

Tv\u00e5 syskon, en gosse och en flicka, hade g\u00e5tt till skogen f\u00f6r att plocka lingon. B\u00e4st som det var m\u00e4rkte flickan, att hennes bror f\u00f6rsvunnit. Hon ropade p\u00e5 honom, men fick inget svar. F\u00f6rskr\u00e4ckt sprang hon hem och ber\u00e4ttade, vad som h\u00e4nt. Alla husets hjon gingo nu f\u00f6r att leta efter den f\u00f6rsvunna, men utan resultat. Senare p\u00e5 kv\u00e4llen uppenbarade sig gossen i hemmet och ber\u00e4ttade, att han ”a vuri \u00e5 haft rolit me na sm\u00e5 pojkar, som hav r\u00f6 toppluvor \u00e5p h\u00f6ve.”<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Vargstubacken som finns b\u00e5de i Tj\u00e4rlax och Kalax \u00e4r ett st\u00e4lle d\u00e4r m\u00e5nga m\u00e4rkliga saker h\u00e4nt. Ofta menar man att den onde varit framme d\u00e4r.<\/p>\n

En yngling fr\u00e5n Norrn\u00e4s by vandrade en afton p\u00e5 v\u00e4gen, som leder \u00f6ver Vargstubacken mellan Kalaks och N\u00e4mpn\u00e4s byar. Of\u00f6rmodat fick han se en hare springa n\u00e4ra v\u00e4gen och styra kosan in genom den \u00f6ppna d\u00f6rren till en ria, ett stycke fr\u00e5n v\u00e4gen. Ynglingen sprang till rian f\u00f6r att fasttaga haren, men knappt hade han satt foten innanf\u00f6r d\u00f6rren, innan han k\u00e4nde sig gripen av starka h\u00e4nder. En snara kastades omkring hans hals och han hissades upp mot taket. I samma \u00f6gonblick r\u00e5kade dock en person resa f\u00f6rbi platsen. Den resande sj\u00f6ng f\u00f6ljande psalm ur gamla svenska psalmboken:<\/p>\n

”All kn\u00e4n de \u00e4ro b\u00f6jelig,<\/p>\n

i himlen och p\u00e5 jorden,<\/p>\n

helvetets makter giva sig<\/p>\n

var Jesus n\u00e4mnd \u00e4r vorden.”<\/p>\n

De heliga orden hade den verkan, att ynglingen blev nedsl\u00e4ppt och befriad ur snaran, men n\u00e5gon levande varelse stod ej att uppt\u00e4cka i rian.<\/p>\n

En kvinna fr\u00e5n N\u00e4mpn\u00e4s har ber\u00e4ttat. En sommarkv\u00e4ll \u2014 jag var d\u00e5 omkring 17 \u00e5r \u2014 vandrade jag l\u00e4ngs landsv\u00e4gen, som leder fr\u00e5n N\u00e4mpn\u00e4s till Kalaks. D\u00e5 jag kom till Vargstubacken, kom en svartkl\u00e4dd man \u00e5kande med en svart h\u00e4st nedf\u00f6r backen. P\u00e5 huvudet hade han en svart, stickad yllem\u00f6ssa, och sj\u00e4lv stickade han p\u00e5 en strumpa. Jag blev mycket f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att se en man sticka strumpa: och n\u00e4r han farit f\u00f6rbi mig, v\u00e4nda jag mig om f\u00f6r att \u00e4nnu se p\u00e5 honom, men d\u00e5 var han f\u00f6rsvunnen.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

Vid den s.k. Sandebacken mellan Kalaks och N\u00e4mpn\u00e4s byar s\u00e4gs en ”r\u00e5dar” ha sitt tillh\u00e5ll. P\u00e5 n\u00e4mnda st\u00e4lle leder i nordlig-sydlig riktning en r\u00e5 genom skogen och g\u00e5r tv\u00e4rs \u00f6ver landsv\u00e4gen. P\u00e5 denna r\u00e5linje s\u00e4ges n\u00e5gon v\u00e4xtlighet ej f\u00f6rekomma, utan marken h\u00e5ller sig bar som p\u00e5 en landsv\u00e4g. H\u00e4r p\u00e5 r\u00e5n, ”r\u00e5darlinjon”, har man sett en gubbe \u00e5ka i ett \u00e5kdon med endast ett hjul. Stundom har han f\u00e4rdats \u00e4ven i \u00a0sl\u00e4de, ehuru marken varit fullkomligt sn\u00f6fri, varvid ett f\u00f6rf\u00e4rligt gnistrande under medarna uppst\u00e5tt. \u2014 Ingen vill f\u00e4rdas l\u00e4ngs denna r\u00e5, ty det p\u00e5st\u00e5s, att personer, som f\u00f6retagit sig detta, blivit”krosa”.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Hur gjorde man d\u00e5 man led av tandv\u00e4rk eller fick hicka?<\/p>\n

Tandv\u00e4rk kureras p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt. P\u00e5 en p\u00e4rta l\u00e4gger man tre saltkorn och p\u00e5 varje korn litet\u00a0fask\u00a0<\/em>(falska). Sedan t\u00e4nder man eld p\u00e5 en annan p\u00e4rta och br\u00e4nner upp ”fasstjin”, h\u00e5llande den f\u00f6rstn\u00e4mnda p\u00e4rlan framf\u00f6r ugnen, under det man tre g\u00e5nger l\u00e4ser:<\/p>\n

Jesus Kristus l\u00e5vo (?) tillsammans och l\u00e4kte ett s\u00e5r, och det blev gott. \u00a0V\u00e4rk st\u00e5, v\u00e4rk st\u00e5!<\/p>\n

Sedan l\u00e4gger man saltet p\u00e5 den sjuka tanden.<\/p>\n

F\u00f6r att bli kvitt hicka, b\u00f6r man t\u00e4nka riktigt skarpt p\u00e5 en vit h\u00e4st.<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

F\u00f6r att hindra getingar fr\u00e5n att sticka l\u00e4ser man:<\/p>\n

Geting, geting,<\/p>\n

sticker du mig,<\/p>\n

sticker ja dej,<\/p>\n

me knivar och gafflar!<\/p>\n

 <\/p>\n

En orm biter ej, om man l\u00e4ser:<\/p>\n

Din d\u00f6dan, din d\u00f6dan,<\/p>\n

ligg i still<\/p>\n

medan ja springer h\u00e4jm.<\/p>\n

 <\/p>\n

Har man f\u00e5tt smolk i \u00f6gat, b\u00f6r man l\u00e4sa:<\/p>\n

Tomtg\u00e5bb, tomtg\u00e5bb,<\/p>\n

ta rostje ur m\u00e4tt \u00f6ga<\/p>\n

\u00e5 l\u00e4gg a i varginas \u00f6ga!<\/p>\n

\u2014<\/p>\n

Folkrim \u00e4r olika enkla ramsor som man ofta l\u00e4rde barnen vid olika tillf\u00e4llen och situationer. En k\u00e4nd ramsa om handens fem fingrar med b\u00f6rjan fr\u00e5n lillfingret \u00e4r:<\/p>\n

Lill-inger<\/p>\n

gullfinger<\/p>\n

l\u00e5ngst\u00e5ngen,<\/p>\n

slaker-tuppin<\/p>\n

gr\u00f6jtg\u00e5bbin<\/p>\n

(Ur boken Bygdeminnen, samlade och utgivna av N\u00e4rpes Folkh\u00f6gskolas elevf\u00f6rbund 1982)<\/p>\n

Emigranten Matts Vilhelm Nissfolk (1906 – 1982)<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Det var v\u00e4l nog n\u00e5got av det dummaste man gjort n\u00e4r man for till Kanada och inte stannade hemma och sk\u00f6tte g\u00e5rden som far ville, s\u00e4ger Matts Vilhelm Nissfolk (i Kanada Mr Matt Peterson) i N\u00e4rpes, Kalax sedan han nu \u00e5terv\u00e4nt till hembyn.\u00a0Han kom tillbaka till Kalax efter att ha vistats i Kanada sedan 1929.<\/p>\n

– Det h\u00e4r \u00e4r en gammal g\u00e5rd i Kalax, en av de \u00e4ldsta, ber\u00e4ttar han. Redan p\u00e5 1700-talet byggdes den gamla bondstugan, men den finns inte mer. Nuvarande bostadshuset uppf\u00f6rdes 1864. Det \u00e4r gott virke i det, prima timmer. Och br\u00e4derna som man br\u00e4dfodrade stugan med s\u00e5gades med hands\u00e5g. G\u00e5rden var ocks\u00e5 den f\u00f6rsta som r\u00f6df\u00e4rgades i Kalax, och den f\u00e4rgen sitter i.<\/p>\n

– Till g\u00e5rden h\u00f6rde smedja och en hel del andra hus. Det har varit liv och r\u00f6relse p\u00e5 det h\u00e4r st\u00e4llet. Vi var nio syskon i tiden.<\/p>\n

– N\u00e4r jag kom dit var det ingen god tid i Kanada. V\u00e4rldsdepressionen satte sina sp\u00e5r. Jag for 1929 och arbetade f\u00f6rst som s\u00e5gv\u00e4ssare p\u00e5 en stor s\u00e5g. Det jobbet fick jag via en annan emigrant fr\u00e5n Kalax. Virket gick kraftigt ner i pris, var n\u00e4stan ingenting v\u00e4rt den tiden.<\/p>\n

– Fr\u00e5n 1930 har jag jobbat i skogen mest hela tiden, och det har varit r\u00e4tt h\u00e5rt arbete att f\u00e4lla 12 – 14 tums tr\u00e4d med handkraft. Jag har varit bosatt i Vancouver p\u00e5 v\u00e4stkusten utom den f\u00f6rsta tiden n\u00e4r jag var i \u00f6stra Kanada.<\/p>\n

– Ett par g\u00e5nger har jag t\u00e4nkt \u00e5ka hem, men det har inte blivit av. Ibland har n\u00e5got fint jobb jag f\u00e5tt satt hinder i v\u00e4gen.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

(B\u00f6rje Sidb\u00e4ck, ur boken Bygd och folk, 1983)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e4r samlas historier av och om Kalaxbor. Sanna historier som blivit b\u00e4ttre med \u00e5ren och historier som man inte vet om de \u00e4r sanna eller skr\u00f6nor. Men alla utg\u00f6r de trevliga ber\u00e4ttelser om de som bott i den h\u00e4r byn. Edvin Vikars var en sympatisk, ber\u00e4ttarglad och optimistisk person. Han kallades ”Dollin” f\u00f6r det s\u00e4gs […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-42","page","type-page","status-publish","hentry","wpbf-post"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/42","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=42"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/42\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":905,"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/42\/revisions\/905"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kalax.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=42"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}